Att missbruka känslor
Det var länge sen jag skrev men jag lever faktiskt. Sitter & deppar lite på rummet med en konstig, ensam och jobbig känsla i magen. Jag är inteden som bär inne med känslorna.. Jag gråter när jag är ledsen, skrattar när jag är glad och klagar då något är fel. Ofta känner jag att ingen förstår mig och tar mig på allvar och kanske är det därför, för att jag "missbrukar" känslorna om man nu kan göra det(man borde inte kunna det). Om jag istället aldrig klagade ( alltså låtsades mera) skulle då folk kanske åtminstonde reagera då jag grät. Faktum är att jag gråter ganska ofta, vet inte varför men för mig är det ganska renande men kanske borde jag hålla gråten för mig själv..
Sen läste jag vad Ana life hade skrivit om att det vackraste som finns är då människor visar sig svaga. Det är otroligt sant men är det inte ännu vackrare då de starka visar sig svaga? De "perfekta" människorna man trodde var bekymmerslösa? Det tycker jag..
Vad jag försöker säga är att jag nog borde hålla tillbaka känslorna lite, eller iaf de ledsna så att de får mer effekt, mer verkan och blir mer vackra då jag visar dem..
Frågan är hur bra jag skulle må av det?
Sen läste jag vad Ana life hade skrivit om att det vackraste som finns är då människor visar sig svaga. Det är otroligt sant men är det inte ännu vackrare då de starka visar sig svaga? De "perfekta" människorna man trodde var bekymmerslösa? Det tycker jag..
Vad jag försöker säga är att jag nog borde hålla tillbaka känslorna lite, eller iaf de ledsna så att de får mer effekt, mer verkan och blir mer vackra då jag visar dem..
Frågan är hur bra jag skulle må av det?
fredagseftermiddag
Fredag eftermiddag:
Sitter hemma och tar det lugnt.
Har ätit en macka idag och ska snart iväg på tjejmiddag. Ångest!
Igår tog jag laxeringsmedel bara för att prova och de började inte verka förens idag.
Inte det bästa jag gjort med tanke på att jag var i skolan hela dagen..
Ska försöka få lite nyttiga saker gjorda sen kila iväg till en förhoppningsvis
lyckad kväll utan ångest.
Intag
Idag har jag druckit massor av kaffe, en naturdiet, en apelsin och lite nötter. Godnatt
...
Det blev en grå och dyster dag för min del, inte alls som jag tänkt den men nu ska jag inte haka upp mig på det. Bloggen känns så nedstämd i allmänhet och det vill jag egentlgen inte. Tyvärr är det ju så att det är då man mår dåligt som man ofta behöver få de ur sig och då använder jag bloggen som papperskorg.
Har pratat med många idag, folk som bryr sig om mig. Alla tycker jag måste lägga ner med saker, ta det lugnare och kanske är det enda lösningen. Jag måste börja tillåta mig själv att vila och lära mig att det är okej att inte alltid prestera bäst. Om man jämt ska fokusera på framtiden och vara besatt av att prestera är det lätt att missa livet och det vill jag inte..
Ett ångestfyllt inlägg
ångestångestångestångestångestångestångest! Jag stirrar och gråter stirrar och gråter. Orkar inte mer nu. Inget är roligt allt är skit Jag har ångest över allt jag måste göra, ångest över att jag är så jävla fet, ångest över att klockan snart är två och jag inte gjort någonting. Ingenting, det är det värsta! Jag kan inte plugga nu det går bara inte, jag mår alldeles för dåligt. Känner mig så ensam, ingen förstår mig. Jag skriker efter hjälp men ingen hjälper, ingen tar mig på allvar och ingen tror att jag mår dåligt på riktigt. Det gör jag och ätstörningen är bara ett skrik efter hjälp, ett medel för att synas.Tyvärr är jag värdelös nog att inte lyckas. Jag är för fet och ingen kan se på mig att jag mår dåligt. Timmarna går, jag sitter och stirrar gör ingenting och det är det värsta. Ingen insperation och ingen livsglädje, hur hamnade jag här?
.
Har kollat runt överallt efter Efedrin men det är tydligen olagligt och omöjligt att få tag på. Kanske finns det någon ängel där ute som kan hjälpa mig få tag på det?/ Kram
Missnöjd
I fyra dagar har jag ätit nu och det känns förjävligt. Känner mig så fet och ful. Höfterna blir bara större och större och armarna fetare och fetare. Jag har sån ångest och ändå fortsätter jag äta, inte för att jag är hungrig utan för att jag tror att jag ska bli lyckligare. Det blir jag inte..Istället mår jag sämre. Jag hatar mat, avskyr den. Det är mat som får mig att må så här, utan mat och med en hungrig mage känner jag mig lyckad. Det handlar inte längre om att inte äta för att bli smal(eller jo självklart lite) mest handlar det om att mat för mig är förknippat med misslyckande och olycka, ångest och panik...
Jag vet att jag inte är tjock i andras ögon men jag klarar inte av att se fett på min egen kropp. Jag vill vara smal, men ändå blir jag ledsen när folk kallar mig spinkis. Inget gör mig nöjd och jag känner mig så fucked up, så misslyckad..Mest av allt känner jag mig patetisk och vidrig som klagar över såna här saker när det finns så mycket som är viktigare, så många som har det värre än mig och som inte klagar.
Söndag kväll
På söndag tänker jag väga max 48 kg, inget annat är okej..
Veckan kommer bli jättestressig men ska blogga så mycket jag kan. Är rätt så omotiverad och har ingen som helst inspiration just nu.
Min helg har varit lugn, har inte gjort någonting. Ingenting verkligen förutom jobbat och sovit och ätit(självklart alldeles för mycket och bara godis).
Sova
Vägde 48.5 igår. Är sjukt omotiverad...Skulle vilja lägga mig och sova. Sova fram tills sommaren, som en björn går i ide..
Röd jul
Ligger sjuk och eländig i sängen. Dagen har varit hemsk. Så såg jag den här klänningen och genast kändes allt mycket bättre. Jag ska ha en knallröd klänning på julafton, jag kommer vara så fin. Ser framför mig släkten, tomten, stämningen och så jag & älskling. Jag i min klänning.
Mår dåligt
Jag mår så fruktansvärt dåligt. Huvudet dunkar, det gör ont bakom ögonen(?), armen krampar, är spyfärdig och det känns som att jag ska svimma när som helst. Vet inte om det är för att jag tog vaccin sprutan idag eller på grund av mitt matintag idag bestod av endast kaffe..Kanske var kombinationen inte den bästa. Fy fan..
