Missnöjd
I fyra dagar har jag ätit nu och det känns förjävligt. Känner mig så fet och ful. Höfterna blir bara större och större och armarna fetare och fetare. Jag har sån ångest och ändå fortsätter jag äta, inte för att jag är hungrig utan för att jag tror att jag ska bli lyckligare. Det blir jag inte..Istället mår jag sämre. Jag hatar mat, avskyr den. Det är mat som får mig att må så här, utan mat och med en hungrig mage känner jag mig lyckad. Det handlar inte längre om att inte äta för att bli smal(eller jo självklart lite) mest handlar det om att mat för mig är förknippat med misslyckande och olycka, ångest och panik...
Jag vet att jag inte är tjock i andras ögon men jag klarar inte av att se fett på min egen kropp. Jag vill vara smal, men ändå blir jag ledsen när folk kallar mig spinkis. Inget gör mig nöjd och jag känner mig så fucked up, så misslyckad..Mest av allt känner jag mig patetisk och vidrig som klagar över såna här saker när det finns så mycket som är viktigare, så många som har det värre än mig och som inte klagar.
Kommentarer
Trackback
