Slimlife

När jag ser tillbaka i bloggen så känns det ibland inte som om jag har skrivit dessa inlägg. Det ligger verkligen en dyster känsla över hela bloggen och så dyster är jag faktiskt inte. För att ni ska få bättre eller iaf lite förståelse för hurdan jag är så ska jag försöka mig på att berätta lite. Såklart forfarande som anonym.

Jag är nog egentligen väldigt speciell eller iaf väldigt mycket djupare än andra människor, men har av erfarenhet lärt mig att inte visa det djupet bland människor. Det går aldrig hem.

I hela mitt liv har jag haft många vänner, alltid vetat vad jag vill och vem jag är.
Jag har nog aldrig haft dåligt självförtroende även om det självklart finns saker man velat förändra.
Framförallt är jag perfektionist, trots att jag är nöjd räcker inte det. Jag vill vara bäst & snyggast. Därför bantar jag.

vad kan man mer säga..
.
Jag är smart
Jag är social
Jag är envis
Jag har pojkvän(relevant?)

haha känns så sjukt att nämna sådana här saker men jag kände verkligen att det behövdes här i bloggen så ni inte går runt och tror att jag är en riktig looser.

Jag vet inte när ätstörningen kom in i mitt liv.
Var aldrig riktigt smal som liten, utan ganske mullig tills i kanske 12 års åldern. Då Började jag idrotta och samtidigt tänka på vad jag åt vilket resulterade i viktnedgång. Det var nog min smalaste period, ävn om jag inte minns vad jag vägde.

Sen dess har fixeringen fortsatt. Förra hösten var väll värst då jag vägde 48 till mina 168.
Som mest tror jag att jag legat på 56 och målvikten är runt 47 till sommarn!

Ni tror antagligen att jag är dum i huvudet efter detta inlägg men aja..