I mitt huvud

Antingen svävar jag på moln och är super lycklig eller så vill jag dö och känner att livet är hopplöst.
För mig finns ingenting däremellan och det är jag trött på.
.
Om ni bara visste vad jag kämpar och sliter
Om jag bara visste varför. Till vilken mening
.
Att prestera ger mig kickar, att gå ner i vikt ger mig kickar. Ska det alltid vara så?
Ska jag aldrig stanna upp och tänka att jag kanske förtjänar att ta det lugnt och förtjänar att äta?
Nej. Att stanna upp ger mig panik och ångest. Det gör mig olycklig och värdelös. Så Jag kommer fortsätta och gud vet vart det slutar.
.
Min största skräck är att senare tänkta tillbaka och inse att man aldrig fick ut något av det. Därför att man aldrig njöt. Aldrig var nöjd och aldrig var lycklig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0